Paix liturgique

Sedan en ny påve tillträtt försöker den traditionella liturgins motståndare blåsa nytt liv i “kriget om liturgin”. Den allvarligaste offensiven hittills tycks komma från den romerska konkregationen för ordensfolk och gudsvigda, som nyligen förbjudit Immaculatafranciskanerna att fira den romerska ritens extraordinarie form, d v s den traditionella liturgin. Samtidigt fortsätter Summorum Pontificum att sätta sitt avtryck på den katolska världen oavsett världsdel.


I somras såg nya personförsamlingar för den äldre riten dagen i Förenta staterna och Australien. I denna sorts församlingar firas uteslutande den traditionella liturgin. Under den gångna sommaren valde tillika en rad unga, nyvigda präster från Kroatien till Paraguay att fira sin första mässa i den gregorianska riten. I den franska huvudstaden tilldrog sig en ytterst ovanlig vallfärd, då en Paris-församling med tydlig Summorum Pontificum-karaktär fick möjlighet att i den storslagna domkyrkan Notre-Dame fira levithögmässa enligt den salige Johannes XXIII:s missale. Utan betydelse är detta senare inte, om man betänker att ingen av Paris ärkebiskopar sedan Andra Vatikankonciliet visat någon större värme för den traditionella liturgin. Månadens nyhetsbrev handlar därför om nyssnämnda banbrytande vallfärd.

S:T EUGENIUS-FÖRSAMLINGENS VALLFÄRD TILL NOTRE-DAME I PARIS

Onsdagen 29 maj 2013 vallfärdade den parisiska S:t Eugenius-församlingen till Notre-Dame med anledning av kyrkans 850-årsjubileum. Kl. 19 började vandringen till fots. En timma senare kunde den långa processionen gå in genom katedralens norra port. Många troende från andra församlingar anslöt sig i detta skede, och kl. 20.15 började levithögmässan, framburen vid huvudaltaret av S:t Eugenius egen kyrkoherde.

Långt innan det ens fanns något sådant var S:t Eugenius och S:ta Cecilias församling i praktiken som en personförsamling i Summorum Pontificums anda. Redan 1989 började man här fira daglig mässan i såväl den äldre som den nya riten. (I dag talar kyrkolagen om två former av en och samma rit.) I nio år leddes församlingen av två kyrkoherdar som delade på uppgiften, den ene med ansvar för den traditionella riten, den andre för Paulus VI:s rit. I dag finns det bara en kyrkoherde, som dock tar hjälp av sin komminister så att den nya riten inte trängs ut. För i praktiken är det den traditionella liturgin som lockar. De allra flesta som besöker församlingen, troende som katekumener men också ministranter, efterfrågar den gregorianska liturgin. Många är de själar som omvänt sig eller återfunnit vägen till kyrkan tack vare den traditionella mässan. Församlingen är dessutom Paris stifts enskilt viktigaste källa till kallelser (över trettio präst- och ordenskallelser på bara nio år), såväl för Ecclesia Dei-ordnar som “vanliga” ordnar. Slutligen har S:t Eugenius välsignats med en av Frankrikes allra bästa gregorianska och flerstämmiga körer, Schola Sainte-Cécile[1], vilken sjunger varje söndag under högmässan kl. 11. För såväl besökare som församlingsborna själva är S:t Eugenius ur alla perspektiv en traditionell församling, med all den missionsdynamik som hör till.

Allt detta är det alltså som sammanstrålade i Notre-Dame sistlidna 29 maj. Och det märktes... Liturgin återspeglade den himmelska skönheten, kyrkomusiken var fulländad, de troende var många och andäktiga, predikan talade klarspråk. Mässan ägde rum dagen efter att lagen om samkönade äktenskap röstats igenom. I sin predikan bjöd församlingens kyrkoherde, abbé Patrick Faure, de troende att “älska Frankrike” med övernaturlig kärlek trots de förbrytelser som landets ämbetsbärare begått mot den naturliga lagen och Guds rättigheter.

“Vårt jordiska fosterland kan inte fastställa och besluta vem som har rätt att leva och inte, vem som har rätt till sitt ursprung och inte. Någon sådan makt har Gud inte givit oss, och det blir inte mindre orätt för att man röstar om saken och stiftar orättfärdiga lagar. Med den redan tidigare införda legaliseringen av fosterfördrivning och nu med legaliseringen av samkönade äktenskap – en legalisering som med nödvändighet leder till konstgjord befruktning för samkönade makar – visar lagstiftaren att hans avsikt är att uppföra vårt jordiska fäderneland på en annan grund än tidigare, en grund bestående av mord och svek mot de minsta och svagaste bland oss. Mot detta samlas i denna kyrka troende från hela Parisregionen till bönevakor, där man ber Gud om nåden att föra kampen för livet med uthållighet, energi och värdighet. På denna heliga plats blir det påtagligt att den övernaturliga kärleken till Frankrike, hennes storhet och frihet är oskiljaktig från kärleken till Frankrikes alla barn, inte minst de svagaste, vilka förstås också har rätt till liv och ett ursprung.”

Missa inte fotografierna från det högtidliga tillfället! Den gregorianska mässan i Notre-Dame lämnade djupa avtryck hos mässdeltagarna. Oberörda var heller inte de nyfikna turister och den kyrkopersonal som anslöt sig. Med lugn och värdighet fortsätter så den gregorianska liturgin sin färd mot normalisering. I kristenhetens stora kyrkor och i de troendes hjärta är den traditionella latinska liturgin för var dag lite mer närvarande.

[1] Inom ramen för årets stora Summorum Pontificum-vallfärd ad limina Apostolorum kommer Schola Sainte-Cécile att vara i Rom 25-26 december. Kören kommer att ansvara för sången under såväl biskop Athanasius Schneiders högmässa i Treenighetskyrkan som kardinal Castrillon-Hoyos högmässa i Peterskyrkan.