Paix liturgique

Precis som de allra flesta katoliker visste vi inte vem kardinal Bergoglio var, förrän han för drygt tre veckor sedan kom ut som nyvald påve på den berömda balkongen, som blickar ut mot Petersplatsen. Vi kände därför varken entusiasm eller oro inför påven Franciscus. I stället ville vi veta vem han var. Visserligen fick vi snart veta, att han som ärkebiskop av Buenos Aires tillät firandet av den äldre riten så snart som Summorum Pontificum kom ut, men samtidigt såg till att denna liturgi inte skulle få någon spridning. Men vi vet också, att detta inte är någon ovanlig inställning bland dagens biskopar. Tyvärr.

Kort sagt följer vi med intresse påvens första framträdanden och beslut. Vi lyssnar uppmärksamt på hans tal och predikningar. Inte minst försöker vi stå emot mediernas förvanskade bild av påvens varje rörelse. Vissa av påvens gester väcker naturligt nog förvåning, som t ex beslutet att inte välsigna journalisterna vid den särskilda audiensen för pressen, “för att visa hänsyn mot allas samvete”. Andra är odelat glädjande, exempelvis påvens långa bön inför jungru Maria, S:t Ignatius och den helige påven Pius V under besöket till Santa Maria Maggiore. Kanske saknar den nye påvens muntliga framträdanden något av det teologiska djupet hos Benedictus XVI, men innehållet är enkelt, tydligt och klart som en välskriven katekes: frälsning genom korset (predikan, 14 mars); kyrkan är på ett hemlighetsfullt sätt Kristi lekamen (till kardinalerna, 15 mars); vi måste sprida sanningen, det goda och det vackra (till medierna, 16 mars); respekt för skapelsen (16 mars samt 19 mars under installationsmässan); Guds barmhärtighet förmår allt (Angelusbönen, 17 mars).

Vad sedan gäller den fråga som ligger oss varmast om hjärtat, nämligen inomkyrklig försoning i liturgifrågan, blev det nyligen känt att en ny Summorum Pontificum-vallfärd till Rom anordnas 24-27 oktober i år. I detta vill vi se ett hoppfullt tecken.

Följande är den kommuniké som Cœtus Internationalis Summorum Pontificum (CISP) skickade ut måndag 18 mars. På sedvanligt sätt följer några kommentarer.


I – KOMMUNIKÉ FRÅN CISP

I samband med avslutningen av Trons år kommer Cœtus Internationalis Summorum Pontificum (CISP) åter att befinna sig i Rom, på vallfärd. Det blir årets andra vallfärd Ad Petri Sedem.

Vallfärden 2012 blev en framgång. Katoliker särskilt förbundna med Summorum Pontificum uppmanas åter möta upp i Rom för att vid Apostelns grav vittna om den traditionella liturgins eviga ungdom. Med denna vallfärd vill CISP vara lyhörd för den helige Ande och bidra till den världsvida kyrkans inre harmoni och uppbyggelse.

Under förra vallfärden i november uppmanades vi av kardinalprefekten för Gudstjänstkongregationen att "seguir adelante" (fortsätta framåt). Följaktligen vände vi oss i början av 2013 till Peterskyrkans ärkepräst, kardinal Angelo Comastri, för att ansöka om tillträde till basilikan kl. 11 lördag 26 oktober 2013 för en biskoplig levithögmässa i äldre rit. Ceremonin är tänkt att vara vallfärdens höjdpunkt. 23 mars svarade kardinalen till vår stora glädje jakande.

Cœtus Internationalis Summorum Pontificum vill tacka kardinal Comastri för dennes gästfrihet. Härutöver inbjuder vi alla grupper knutna till den romerska ritens extraordinarie form att redan nu inleda erforderliga förberedelser och i görligaste mån delta i det praktiska arbetet kring detta hoppingivande projekt.

***

Cœtus Internationalis Summorum Pontificum bildades i juli 2012. Vi anordnar en årlig Rom-vallfärd för katoliker särskilt förbundna med Summorum Pontificum och den traditionella liturgin, vare sig de är stifts- och ordenspräster, prästkandidater, ordensfolk eller lekfolk. I år anförs vallfärden av en kommitté bestående av Giuseppe Capoccia, ordförande; Guillaume Ferluc, generalsekreterare; fader Claude Barthe, kaplan. Sakkunnige Giuseppe Capoccia, som är italiensk högre ämbetsman, efterträder Riccardo Turrini Vita, vilken 31 december 2012 utnämndes till Vatikanstatens Appellationsdomstol.

Kontaktuppgifter: +39 366 70 46 023 / cisp@mail.com
http://unacumpapanostro.com/



II – PAIX LITURGIQUEs REFLEKTIONER

1)   Kardinal Comastri är Vatikanbasilikans ärkepräst. Hans svar är daterat 23 mars, d v s påven Franciscus första ämbetsdag. Denna omständighet saknar inte betydelse. Det betyder att den traditionella liturgin inte längre ses som problematisk i Peterskyrkan. Alltsedan 2009 har den gregorianska riten vid upprepade tillfällen firats högtidligt i påvekyrkan. Vidare mottogs fjolårets uppskattade Summorum Pontificum-vallfärd med öppen famn av Peterskyrkans ansvariga och många i kurian. Härigenom bevisas att någonting förändrats i kyrkan, och att Benedictus XVI:s motu proprio inte var meningslöst och heller inte torde försvinna. Summorum Pontificum gav den världsvida kyrkan en ny lagstiftning. Den förblir giltig och relevant.

2)  Vår korrespondent i Rome försäkrar oss, att levithögmässan 26 oktober liksom i fjol kommer att föregås av en procession genom Roms gator. Detta bådar gott. Vår korrespondent framhåller även, att vallfärden avslutas söndag 27  oktober 2013, vilket i den traditionella kalendern är Kristus konungens högtid. I den nya kalendern firas denna fest i stället 24 november, Trons års avslutningsdag. Någon tillfällighet är det nu inte: organisatörerna vill med detta understryka den världsvida kyrkans enhet. I sin kommuniké förklarar de sin vilja att “vara lyhörd för den helige Ande och bidra till den världsvida kyrkans inre harmoni och uppbyggelse”. Ordvalet anspelar tydligt på den helige Faderns tal till kardinalerna 15 mars.